Älskade lilla Pytte

Första gången jag mötte Pytteliten var när jag skulle mocka en fölbox. Två stora, reserverade för att inte säga rädda ögon tittade upp på mig när jag klev in i boxen. Det var Pytte. Nyss anländ och vettskrämd. Anledningen till att han var i den stora fölboxen var för att han inte gick att fånga ute i en hage. Därför fick han gå i den på dagtid när stoet som bodde boxen var ute i hagen. Precis som Magnolea, som jag har berättat om tidigare, hade han råkat ut för inte alltför snälla människor. Hotet om slakt gjorde att A S, barnens ridlärare, hämtade hem honom till sig. Han var extremt skygg och enligt påstående helt omöjlig att rida in. Vi vet inte vad som har hänt honom tidigare i livet men vi är ganska säkra på att han har fått en hel del stryk.

20121030-064244.jpg

Men A S är en optimistisk kvinna och bestämde sig för att Pytte skulle bli, inte bara inriden, utan dessutom första ponnyn i arbete på Pyttelitens ridlekis, en ridskola för de minsta barnen. A S son var den första som red honom och efter ett antal avkastningar blev Pytte till slut inriden. Pytte stortrivs med sitt jobb, han kommer numera fram i hagen och vill bli klappad även om han är lite blyg inför vuxna. Han är perfekt med barn med sitt milda sätt och så länge han har tänderna och hullet kvar, glada ögon och spring i benen får han arbeta. Fast vi gissar att han är ganska gammal. Hur gammal vill vi inte veta, den pärmen med de uppgifterna tittar vi inte i.

20121030-065353.jpg

/Nette
Ps. Första bilden är tagen av mig, den andra är tagen av Sara Glans. Tack för lånet, Sara.

5 tankar om “Älskade lilla Pytte

  1. Nu blev jag så glad. Det är så många människor som inget djur skall ha! Pytte är så söt! Fick visa bilden till min dotter igen och hennes ögonen bara lyste när jag berättade Pyttes historia. Lilla Lina som kunde ägna 100% av sin tid för djur – men hästar är bäst! jag viste inte att det finns en ridlekis – men det är ju en underbar ide. Barnen lär så mycket om ömhet och hensyn tagande när de får växa med djur i familjen. Det är nog så som jag tänker också med våran lant cafe. Det skall finnas i lagom mängder av olika djur – för både barnen och vuxna att bli bekanta med. Drömmer redan om vårens grisutsläpp.

    PS. Vi hade en gång i tiden en häst som var en kopia av Pytte. Lilla Gubben hette han. Tyvärr blir alla gamla – vi människor som djur och en dag blir det en dag när man får ta farväl. En sorlig dag som jag har haft flera i mitt liv. Minnen lever kvar då jag tänker att även djuren hamlar i djurhimmelen där de följer oss här på jorden.

    Kram

  2. Jag vet inte hur många fler ridlekis det fins men vi är ett komplement till de större ridskolorna med stora hästar. Hos oss kan man börja rida vid två års ålder redan. Med de minsta barnen går vi oftast ut i skogen med hästarna. Flera av shettisarna är inkörda så ibland sätter vi en vagn bakom och barnen får prova att köra också. Mycket uppskattat. Är du nyfiken kan du gå in på http://www.pyttelitens.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s