Den lille anarkisten

Idag har jag haft nöjet att få rida intervallträning på travare. Jobbigare än man kan tro även om det är hästen som får springa. En och en halv mil red vi och bitvis gick det såpass snabbt att jag bad en stilla bön att hästarna inte skulle snubbla. För er som inte har ridit på en travare i träning kan jag säga att det går med en ruskig fart. Tårarna rinner rakt bakåt av vinddraget och inte en rynka finns kvar i ansiktet som pressas bak i nacken (känns det som i alla fall). Jag hade äran att rida Candor Palema men det är inte honom inlägget kommer handla om, utan om den andra hästen som var med, Wild Pride.

Pride är vår lilla anarkist. Ganska liten, viljestark, bångstyrig att leda om man inte är uppmärksam och väldigt rolig. Han fanns redan i stallet när jag började rida där för snart två år sedan och jag vet inte så mycket om honom och inte exakt hur han kom till vårt stall. Precis som Pytteliten och Magnolia har han en tråkig historia i bagaget. Tydligen har han med sin förre ägare/tränare gått omkull med sulky net i ett dike och istället för att hjälpa hästen genom att kliva ur och få loss hästen från sulkyn, försökte ägaren/tränaren slå upp hästen ur diket. Pride drog och drog utan att lyckas ta sig upp allt medan piskan ven över ryggen. Till slut var Pride så trött att han gav upp och lade sig ner i vägkanten, fortfarande fastspänd. Efter denna händelse kom han till vårt stall. Under lång tid gick det inte att spänna honom framför en sulky och en travhäst som inte går att köra, är inte så värdefull. Mycket tid har gått åt till att få Pride att vilja springa igen, så onödig tid. Men idag springer han med sulky igen. Visserligen springer han bäst på träning, aggressivt och målinriktat, medan loppen mer tas som en trevlig utflykt och miljöombyte. Hans nuvarande ägare har tagit montelicens och personligen tror jag att det är där han kommer prestera bäst. Monte betyder att man rider hästen i loppet.

20121118-215107.jpg
Jo, jag sa ju att han var rolig. Och han har verkligen humor. Mellan honom och hästen i boxen intill hänger en presenning för att vi ska få lite lugn och ro i stallet. Två egensinniga hästar jämte varandra leder till en del sparkande i boxväggar. Presenningen kom upp för att Pride och grannen inte skulle se varandra. Det tog inte många dagar för Pride att komma på att han kunde leka tittut genom att snabbt och oväntat köra huvudet genom öppningen mellan väggen och presenningen in till grannen, som varje gång flyger i taket, och jag lovar, hade Pride kunnat vråla ”tittut!” så hade han gjort det.

/Nette

4 tankar om “Den lille anarkisten

  1. Haa haa – vilken retsticka 😉 samtidigt en sorlig och så onödig historia. Vissa människor gör mig bara så galen. Vissa människor bårde inte komma närmare än 100km från djuren. De har ingen känsla om att djuren har en själ likadan som vi människor. I vissa fall mycket vackrare. Jag är så glad att ni har lyckats att komma så långt med Wild Pride. Det tar en otroligt lång till att bygga broarna när man en gång har söndrat dessa. Men med tålamod och mycket kärlek är allt möjligt – nästan i alla fall.

    Nu i veckan flyttade vårt nya familjemedlem in – därför har jag inte haft möjlighet att titta in i bloggar än nu. En blandning av tax/drever 1,5 år gammal. Har hela sitt liiv bott i en hundgård, inte rumsren osv osv … ägaren hade inte mera tid med honom pga. han redan hade 3 hundar. Han jagar bara med hundarna och de är mera som boskapsdjur än familjemedlemmar. Vet ej vad som har hänt med våran trassel frasse, men hans självförtroende är en lång minus efter nollan. Tre dagar har han varit hos oss och han följer efter mig vart än jag går. Kan liksom inte få nog av alla kärlek och kramar. Frasse har så kloka ögon. Jag tror att man kan komma mycket långt med honom, just pga. att han vet hur livet kan vara … nu ligger vi i hårtträning med allt – men det går snabbt framått och man behöver inte säga samma sak två gånger. I skrivande stund ligger frasse i mina fötter och sover.

    Kram

  2. Det verkar som om hästarna i ”ditt” stall verkligen får en andra chans till ett bättre liv. Det liv som borde vara en självklarhet. Jag får så ont i hjärtat när jag läser eller hör om djur som far illa.

    • Ja, vi har flera som kommit till oss för att de har farit illa eller inte trivts där de varit tidigare. Man kan lugnt säga att A som äger stallet och hennes dotter J har en förmåga att dra till sig dessa individer och få dem att blomstra. Folk som känner dem ringer ofta och frågar om de har plats för ännu en häst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s