Den långa resan

Jag har fått jobb. Äntligen. Efter en resa på flera år har jag äntligen fått en anställning på Hovrätten i Göteborg.
För tre år sedan arbetade jag i butik. Arbetskamraterna var trevliga men ledarskapet lämnade en hel del att önska. Sista halvåret stod jag bara i kassan och kom bara därifrån en timme om dagen. Mitt schema ändrades var fjortonde dag och det var omöjligt att planera helger eller möten med skola. Jag kunde arbeta fem helger i rad, hela långhelger och upp till tolv dagar i rad utan ledigt. Jag blev ansvarig för en avdelning i butiken utan erfarenhet från butik och jag fick ingen vägledning av företaget utan fick ta reda på allt själv. Det säger sig själv att det inte höll i längden. Till slut var jag ett vrak. Hjärtklappning, tryck över bröstet och tunnelseende kom allt oftare och jag fattade att det inte var några fysiska fel på mig. Jag kom i kontakt med facket ( i smyg) och jag kom den vägen i kontakt med juridiken genom arbetsrätten. Men jag visste inte hur jag skulle ta mig därifrån.
Slutligen ringde jag vårdcentralen och bara grät för att jag mådde så dåligt. Där kom jag i kontakt med en underbar sjuksköterska som ringde mig en gång i veckan och genom olika frågor fick mig att reflektera över olika scenarier, fundera på vad det värsta var och hur jag skulle ta mig vidare. Hon guidade mig men jobbet fick jag göra själv. På mindre än en månad hade jag sökt komvux, tagit reda på vilken utbildning som var mitt mål efter det, sökt studiemedel och sagt upp mig. Då visste jag att jag ville jobba på domstol. Kanske för att jag ville ha en seriös arbetsgivare, kanske för att jag längtade efter ordning och reda, jag vet inte. Mitt i alltihop firade vi jul.

Sedan väntade två och ett halvt års studier. Två år på yrkeshögskolans juristassistent/paralegalutbildning. Jag brukar säga att om juristen är läkaren så är jag sjuksköterskan, så brukar folk fatta vilken roll jag har. Att jag valde den utbildningen berodde på att två år kändes lagom långt för en trebarnsmor mitt i livet. Den tiden kunde vi bita ihop och snåla in på en hel del.

Och nu är jag i mål. Den tredje december börjar jag mitt nya jobb, på en domstol, och det känns skitbra. Heja mig 😉

20121123-213321.jpg
Helt klart värt en skål.

Kramar
/Nette

Annonser

3 tankar om “Den långa resan

  1. Oj vilken resa! Vilken historia! Jag gratulerar – inte illa för en trebarnsmamma. Så modigt av dig att söka dig ut från en situation där du bara blev utnyttjad. Till ett dåligt ledelse kan man inget göra som en vanlig arbetstagare, utan att hamna i dåligt ljus. Att du även så fort kunde lista ut vilket var ditt dröm jobb som du också skulle klara av att läsa vid sidan av familjen är imponerande. Det är inte alla som klarar av det. Att du fick kontakt med en sjuksköterska som kunde sin sak är också lite av en mirakel i dagens värld.

    Gratulerar en gång till och lycka till med allt i ditt kommande fina jobb!

    Bra gjort!

  2. Jamen, nu är jag här igen. I bloggvärlden. Det här var ett inlägg som verkligen gjorde mig glad att läsa!

    Vilken resa du har gjort! Vad stark du var som bröt med det som fick dig att må dåligt. Vilken fantastisk sjuksköterska som kunde ge ett sådant stöd – ibland inser man vilket bra land vi faktiskt bor i.

    Och nu är du framme. Om man någonsin kommer fram. Jag gillar tanken på att resan ständigt pågår, men ett mål har du nått. Hoppas att det nya jobbet blir allt vad du önskat och mer därtill!

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s