Med vilken rätt kritiserar du mina val?

Det här med livsstil. Hur kan det vara så provocerande och engagera så många? I synnerhet om man ändrar sin inställning till lightprodukter och helt väljer bort dem. Genom att ha läst på ordentligt, samlat fakta och satt mig in i hur kroppen fungerar och reagerar ihop och mot vissa livsmedel bestämde jag mig för att pröva att äta LCHF-kost. I första hand för att gå ner i vikt, ska villigt erkännas, men det dröjde inte länge förrän jag upptäckte hur bra jag mådde. Min mage lugnade ner sig (och jag som inte ens visste att den var stressad), mitt humör blev jämnare, jag kunde gå utan mat i flera timmar utan att få blodsockerfall och skakningar. Med andra ord, jag mådde fantastiskt. Och det här provocerade tydligen något helt oerhört. Jag får ofta höra att

1. Det är farligt att äta så mycket fett.
Och de som säger detta vet inte hur mycket fett jag äter. Eller hur mycket grönsaker jag äter. Men tydligen anser sig folk att ha rätt att tillrättavisa även utan att ha kollat först. För det vet ju alla att LCHF:are sköljer ner sina bacon med grädde både frukost, middag, kväll.

2. Man blir dum i huvudet om man inte äter kolhydrater.
Gäsp…vid det här laget måste alla veta att kroppen själv bildar de glykogener den behöver i levern och att det då blir skräddarsytt för den egna kroppen. Dessutom finns det tillräckligt i frukt och grönsaker….som jag äter.

3. Man går upp i vikt av fett.
Nej, det gör man inte. Man går upp i vikt av obalanserad kost.

4. Man får sjukdomar av fet kost.
Nej, det får man inte. Man får sjukdomar av obalanserad kost.

5. Hos Viktväktarna får man äta allt.
Grattis. Men det funkar inte för mig. Jag har varit med i Viktväktarna. Det var det hungrigaste halvåret i mitt liv. Jag var helt besatt av mat och arg och sur av att aldrig känna mig mätt. Igår åt vi en räkmacka, jag och maken. Den var gjord på danskt rågbröd med avokado, ägg, räkor, crème fraîche, majonnäs och sallad. Supergod och mättande. Jag räknade ut att på min viktväktartid skulle den ”kosta” 10 points. Jag fick totalt äta 18 på en dag. Så i mina gamla ögon hade detta varit en dålig smörgås och om jag hade ätit den hade jag fått svälta resten av dagen.Helt galet.

Som jag ser det är det en ren förolämpning att argumentera mot mitt val och vara så gräsligt dåligt påläst som många är. Inte alla, tack och lov. Att tycka man är fullärd efter ett par artiklar i Aftonbladet i ryggen och tro sig veta allt om mina vanor och mina val när jag har ägnat veckor och månader åt att läsa på om GI och LCHF i olika forum.

Felaktigt tror folk också att jag tackar nej till läsk och kakor för att vara duktig. Nu vill jag en gång för alla klargöra att jag tackar nej för att jag INTE TYCKER ATT DET ÄR GOTT! Varför ska jag sitta och tugga på något som i min mun smakar blöt spånplatta och inte ger nåt annat än sötsug som en bitter eftersmak. Läsk smakar dessutom kemilektion. All läsk, från cider till cola, får min mun att gråta.

Nu har jag gått med i GI viktklubb för att ännu bättre hitta balansen i kosten. Och för att gå ner i vikt. Genast trillar tipsen in. Det ena värre än det andra. Kemiska preparat som det inte finns någon forskning på skulle vara bättre än ren och näringsrik mat. Aldrig att jag skulle bruka sånt våld på mig själv att jag stoppar i mig nåt sånt. Jag har större respekt för mig själv än så.

Så jag ber om att få göra mina val själv. Jag lägger mig inte i andras matvanor. Ät din kaka du, om du tycker att det är gott, men låt mig slippa. Drick läsk om det får dig att må bättre. Men jag vill inte ha.

Är man intresserad kan man gå in och läsa här:
kostdoktorn
authority nutrition

Som en början. Klicka gärna vidare på egen hand.

/Nette

4 tankar om “Med vilken rätt kritiserar du mina val?

  1. Det var ord och inga visor!

    Men jag håller med, och har själv ofta fascinerats över hur just det här med mat kan vara så otroligt provocerande. Vi pratar en hel del om det hemma, varför det är så, men har inte kommit på något bra svar…

    För en del kan det nog handla om svårigheter att överge en stark övertygelse som man själv propagerat och argumenterat för, och det kan förstås vara lite jobbigt, men andra har ju egentligen inte ens någon åsikt… Tror delvis att det kan handla om att man
    – upplever att det blir ytterligare ”pekpinnar” som är jobbiga att ta till sig
    – påminns om sina egna ohälsosamma val och hur svårt man har att förändra och hålla nere på exempelvis sötsaker.

    Jag är vegetarian, och har många gånger fått ”försvara” det beslutet trots att jag inte bryr mig det minsta om vad andra äter.

    Jag tror på GI/LCHF och håller som bäst på att exprimentera mig fram till en fungerande variant för mig. Märker redan stor skillnad och saknar brödet och pastan mindre än jag trodde, även om jag inte håller upp helt.

    • Jag tror du har en poäng i att man blir ett hot mot andras samvete mot dem själva. När jag fått mitt andra barn tränade jag mig ner till stl 36-38. Eftersom jag bara är 160 cm är det inte jättesmalt utan normalt. Men det var flera som ideligen sa att nu fick jag inte bli smalare redan när jag gått ner till 70 kilo. Ja ja, det är bara att inte bry sig. Kram.

  2. Oj! Får du sådana kommentarer. Jag skriver ju mycket om mat och träning i min blogg, men de som inte håller med verkar vara tysta istället… Fascinerande hur mat och träning kan uppröra och engagera så mycket, särskilt vad ANDRA äter och hur andra tränar. Jag tycker att jag har fullt upp med min egen kost och träning, men det är i och för sig intressant hur andra gör, alltid lär man sig något, så tänker i alla fall jag.

    Annat är det i verkliga livet. Där har folk åsikter om mig, hur jag äter och tränar. Jag undrar om inte jag fick den värsta kommentaren på gymmet i går. En av mina barndomskompisar var skeptisk till att jag tränar som hon tyckte för mycket. Inte för att jag kan bli övertränad, att kroppen behöver vila eller något sådant, utan: ”hur kommer du att se ut sedan, när du slutar träna?” Men jag skall inte sluta, svarade jag. ”Jo, men då kommer ju allt att förfalla och du kommer att se hemsk ut, när musklerna faller ihop och huden blir lös” Ehh…???

    Men där lärde jag mig något nytt, man kan alltså ha det som argument för att inte träna – kroppen blir så ful när man slutar… Ibland är det ingen idé att svara…

    • Det är mest i verkliga livet jag får kommentarer och ändå säger jag inget själv, försöker inte pracka på någon mitt sätt att leva.
      Intressant det där att inte träna för att man blir ful när man slutar. Förhoppningsvis slutar man inte, eller hur 😉 Brukar tänka att om man inte tar sig tid att ta hand om sig när man är ung, får man ta sig tid att vara sjuk när man blir gammal. Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s