Arkiv

Chair with a view

Fixade en sittplats i köksträdgården idag. Inte särskilt avancerat, bara en stol och två krukor. En med bollkryss och en med pepparmynta. Det ska bli en bänk här sedan har maken lovat, men detta får duga till vidare.

20130630-203234.jpg
Här kan man slå sig ner när man bara vill se vad man har åstadkommit tillsammans med moder jord.

Jordgubbarna.

20130630-203415.jpg

Krusbären i förgrunden

20130630-203516.jpg

20130630-203706.jpg

Luktärter på gång, äntligen. Ska hetsplocka buketter varje dag sedan.

20130630-203737.jpg

Luftlöken. Är det någon som vet hur man gör med den sen?

20130630-203854.jpg

20130630-204003.jpg

Och purjolök, och palsternacka, morötter, svartrötter och allt annat. Inte utan att man känner sig rik där man sitter på sin stol. Kvällen till ära dessutom i solen.

20130630-204033.jpg

Ha det så gott och glöm inte njutstunderna.

/Nette

Annonser

Frukostbär

Vad lätt det är så här års att få i sig en god och nyttig frukost. Nyplockade bär med naturell yoghurt kommer det bli hela sommaren nu, jordgubbarna och smultronen är först ut, sedan följer krusbär, björnbär, hallon och sist äpplena på hösten. Älskar att ha en ätlig trädgård 🙂

20130616-131920.jpg

/Nette

Men hur blev det nu?

I år prövade vi att sätta potatis i en hink för att ha potatis till midsommar. Det ska ju vara ett så fiffigt sätt att få potatis tidigt. Så här långt har hinkpotatisen kommit:

20130608-211658.jpg
Tja…

I landet däremot ser det ut såhär:

20130608-211833.jpg
Blast som är flera decimeter hög.

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

/Nette

Från ogräshörna till doftrabatt

Det går inte fort när jag jobbar i trädgården, men jag hinner tänka en del på vägen. För ett par veckor sedan började vi gräva fram en ny rabatt på vår uteplats. Planer på en rabatt där fanns redan förra sommaren men, men.

Med grävmaskin går allt så mycket lättare

20130603-210433.jpg

20130603-210453.jpg
Titta på bakgrunden så fattar ni varför en rabatt behövs i det hörnet. Vår gamla garage är inte precis ett smycke i trädgården.
Fighter och hans polare fick hjälpa till med grunden till bra växtförutsättningar.

20130603-210726.jpg
Sen stod allt stilla ett par veckor tills idag när vi fick köpt jord. Så idag har A och jag blandat jord, flyttat dit Tibast, som vi i våras hittade bakom garaget, planterat ut hyacintlökar från julgrupperna i vintras, ställt dit ett luktärttorn som M och jag byggde förra sommaren och lagt luktärtfrön i blöt för sådd i morgon.

20130603-211057.jpg

20130603-211109.jpg
Ni kanske anar ett tema: Doft! Alldeles intill parkerar vi våra bilar och passerar flera gånger om dagen. Här sitter vi också från tidig vår till sen höst eftersom klimatet just här är zon 1. Intill växer dessutom lavendel, rosor och syren. Doft, doft, doft. Ahhhh….ljuvligt.

/Nette

Projekt bönstöd.

Två fröpåsar från pappa i Skåneland anlände på posten. Frö till brytbönor. Pappa hade frön över och undrade om jag ville ha. Jodå, skicka hit dem bara. Så nu var de här. Den ena sorten blev visst två meter hög så det blev till att snickra lite växtstöd. Eller inte jag då, men maken. Materialet till spaljeerna hittade vi ( han) från överblivet byggmaterial och visst blev det inte så pjåkigt.

20130525-220758.jpg

20130525-220831.jpg
Eventuellt bättrar jag på den röda färgen på träribborna.

Annat trevligt i trädgården idag var smultronens och jordgubbarnas kaskadblomning.

20130525-221150.jpg

20130525-221218.jpg
Bådar gott inför bärsäsongen. Längtar massor efter egenplockade bär.

/Nette

Att välja och välja bort

Den här våren har varit intensiv, fullspäckad och nästan lite galen. Tiden har tänjts till det yttersta och jag har snurrat på som en duracellkanin på amfetamin. Än är det ridlektionen, än är det simträning, kalas, möten, jobb, sjuka barn, barn som blir skadade, barn som hamnar i konflikt, häst och inte minst alla nya saker jag måste lära mig på jobbet inför semestrarna för att kunna rycka in på mina kollegors områden om det skulle behövas när de är lediga. Runt omkring mig har mina nära och kära stått och tittat på vansinnet och sagt att jag måste prioritera. Jo, det fattar jag också men vad ska jag välja bort? Den som ber mig välja bort något vill såklart inte att jag ska göra ett val som missgynnar densamme. Helgerna har fyllts med saker utanför min kontroll och det har känts som om andra har lagt beslag på min almanacka och bara skrivit in tider. Tider som har innehållit allt utom återhämtning. Nu är jag en person som klarar ett högt tempo under ganska lång tid, men när inte ens en liten hopptävling i stallet kändes rolig utan bara som en tung börda, en uppförsbacke att bara släpa sig upp för och ta sig igenom,fattade jag att nu var jag på väg att ta riktigt slut.

Helgen som var, var otroligt nog fri från måsten, och när jag insåg det blev jag först jätteglad och sedan nästan ångestfylld. Tänk om det inte fick förbli så, tänk om saker skulle dyka upp i sista stund, saker utanför min kontroll. Bara tanken fick mig nästan att börja gråta. Jag hoppades och längtade att helgen skulle få bli min och familjens. För säkerhets skull stängde jag av min telefon i fredags kväll och loggade ut från fb. Samtal, meddelanden och e-post som jag inte hör eller ser kan jag heller inte tvingas ta ställning till. Jag gömde mig helt enkelt. Vände omvärlden ryggen. För min skull och för familjens. Jag tänkte att om någon prompt vill ha tag på mig får de ringa på hemnumret eller till M. Annars kan det vänta.

Den här helgen har varit den bästa på länge. Lugn och effektiv. Trädgårdslandet är förberett för sådd och vissa fröer är redan i jorden, potatisen är satt, jag har hunnit umgås med mina barn, ett i taget, träffat goda vänner, och inte minst, arbetat tillsammans med min man utomhus i trädgården och jag har till och med vilat middag idag. Och helgen har känts lång. Som fyra dagar. Och jag känner mig, om inte helt pigg och återhämtad, så i alla fall ganska harmonisk. Och min telefon är fortfarande avstängd.

20130505-224653.jpg

/Nette

Regelbunden hypokondri

Jag är blodgivare. Jag gillar att vara det. Det känns som om jag gör nytta. Jag är dessutom en väldigt frisk människa. Jag är väldigt sällan sjuk och om jag är lite krasslig brukar jag inte känna efter så noga eftersom jag är så frisk av mig.

Utom var fjärde månad. Då blir jag oftast lite dålig. Det brukar sammanfalla med att jag precis har bokat en tid på Blodcentalen.

När man ska lämna blod måste man vara kärnfrisk. De som får blodet är ofta väldigt infektionskänsliga. Då är det ju dumt att smitta dem. När man kommer till sjukhuset får man svara på en mängd hälsofrågor, om man har träffat nån med vattkoppor, om man har fått behandling, fött barn, tagit hål i örat, varit utomlands mm. Kort sagt, om man är riktigt frisk.
Jajamensan, det är jag minsann, tänker man.
Är du riktigt säker? Frågar de. Jodå, frisk som en nötkärna.
Är du verkligen heeeelt säker? Jo, men det tror jag nog.
Kan du svära vid din mammas grav? Ahhhh…! Nej! Eller ja! Eller…fan…jag vet inte! Kanske att jag har lite ont i halsen. Om jag harklar och känner efter riktigt ordentligt.

Så nu sitter jag här. Tre dagar innan jag ska lämna blod och har lite ont i halsen. Eller nej det har jag inte. Fast jag nös ju i eftermiddags. Jag är nog förkyld. Eller så var det bara dammigt. Eller jag vet inte. Ju mer jag känner efter, desto osäkrare blir jag. Helt galet eftersom jag annars aldrig noterar om jag börjar bli förkyld eller inte. Men så fort jag har lagt på luren efter samtalet med Blodcentralen börjar det klia i näsan, skava i halsen, huvudet gör ont och jag är onormalt trött. Fast jag vet att symtomen försvinner direkt som nålen dras ut ur min arm. För att återkomma fyra månader senare.

/Nette (som just nös)