Arkiv

Tid att landa

Här är mitt hem de närmsta fyra dagarna.

20130318-205655.jpg

Jag är på utbildning via jobbet i Stockholm och det är kul och lärorikt. För en annan som sällan är iväg utan familjen känns det konstigt att jag bara har mig själv att ta ansvar för. Men jag ska passa på att se det lite som rekreation. Mycket har hänt hemma och jag har behövt reda ut och ta tag i saker akut, både med häst och barn, och min gräns för vad jag mäktar med är snart nådd. Därför känns det extra bra att jag fick en chans att packa väskan och fly ett par dagar och bara lämna allt ansvar till några andra. Nyttigt för både dem och mig.

Nu blir det lite styrketräning på rummet innan jag tar natt.

Ha det gott!

/Nette

Chokladmuffins och bloggkramp

Jag har bloggkramp. Vet inte vad jag ska skriva om. Eller egentligen handlar det om att dagarna är så fulla med saker som ska göras att jag inte hinner sätta mig och skriva. Jag får lite panik. Blir helt tom. Och blank.

Men igår åkte jag hem tidigare från jobbet för L låg sjuk hemma. Jag och A passade på att testa nytt muffinsrecept med mandelmjöl och sukrin ( stevia i vårt fall). Jag äter minimalt med kolhydrater just nu och egentligen tycker jag att man ska avstå helt från kakor när man lägger om kosten men A fyller år på söndag och vi ska ha gäster, varav en diabetiker.

Receptet hittade jag på fb. Jag tror att det är Ulrika Davidsson är upphovskvinnan.

20130222-204844.jpg

Visst ser det gott ut.

20130222-204924.jpg

20130222-205004.jpg

Och de var helt ok. Men man kunde önskat lite mer smak. Ska nog använda receptet som bas och lägga till och dra ifrån lite nästa gång.

/Nette

Med vilken rätt kritiserar du mina val?

Det här med livsstil. Hur kan det vara så provocerande och engagera så många? I synnerhet om man ändrar sin inställning till lightprodukter och helt väljer bort dem. Genom att ha läst på ordentligt, samlat fakta och satt mig in i hur kroppen fungerar och reagerar ihop och mot vissa livsmedel bestämde jag mig för att pröva att äta LCHF-kost. I första hand för att gå ner i vikt, ska villigt erkännas, men det dröjde inte länge förrän jag upptäckte hur bra jag mådde. Min mage lugnade ner sig (och jag som inte ens visste att den var stressad), mitt humör blev jämnare, jag kunde gå utan mat i flera timmar utan att få blodsockerfall och skakningar. Med andra ord, jag mådde fantastiskt. Och det här provocerade tydligen något helt oerhört. Jag får ofta höra att

1. Det är farligt att äta så mycket fett.
Och de som säger detta vet inte hur mycket fett jag äter. Eller hur mycket grönsaker jag äter. Men tydligen anser sig folk att ha rätt att tillrättavisa även utan att ha kollat först. För det vet ju alla att LCHF:are sköljer ner sina bacon med grädde både frukost, middag, kväll.

2. Man blir dum i huvudet om man inte äter kolhydrater.
Gäsp…vid det här laget måste alla veta att kroppen själv bildar de glykogener den behöver i levern och att det då blir skräddarsytt för den egna kroppen. Dessutom finns det tillräckligt i frukt och grönsaker….som jag äter.

3. Man går upp i vikt av fett.
Nej, det gör man inte. Man går upp i vikt av obalanserad kost.

4. Man får sjukdomar av fet kost.
Nej, det får man inte. Man får sjukdomar av obalanserad kost.

5. Hos Viktväktarna får man äta allt.
Grattis. Men det funkar inte för mig. Jag har varit med i Viktväktarna. Det var det hungrigaste halvåret i mitt liv. Jag var helt besatt av mat och arg och sur av att aldrig känna mig mätt. Igår åt vi en räkmacka, jag och maken. Den var gjord på danskt rågbröd med avokado, ägg, räkor, crème fraîche, majonnäs och sallad. Supergod och mättande. Jag räknade ut att på min viktväktartid skulle den ”kosta” 10 points. Jag fick totalt äta 18 på en dag. Så i mina gamla ögon hade detta varit en dålig smörgås och om jag hade ätit den hade jag fått svälta resten av dagen.Helt galet.

Som jag ser det är det en ren förolämpning att argumentera mot mitt val och vara så gräsligt dåligt påläst som många är. Inte alla, tack och lov. Att tycka man är fullärd efter ett par artiklar i Aftonbladet i ryggen och tro sig veta allt om mina vanor och mina val när jag har ägnat veckor och månader åt att läsa på om GI och LCHF i olika forum.

Felaktigt tror folk också att jag tackar nej till läsk och kakor för att vara duktig. Nu vill jag en gång för alla klargöra att jag tackar nej för att jag INTE TYCKER ATT DET ÄR GOTT! Varför ska jag sitta och tugga på något som i min mun smakar blöt spånplatta och inte ger nåt annat än sötsug som en bitter eftersmak. Läsk smakar dessutom kemilektion. All läsk, från cider till cola, får min mun att gråta.

Nu har jag gått med i GI viktklubb för att ännu bättre hitta balansen i kosten. Och för att gå ner i vikt. Genast trillar tipsen in. Det ena värre än det andra. Kemiska preparat som det inte finns någon forskning på skulle vara bättre än ren och näringsrik mat. Aldrig att jag skulle bruka sånt våld på mig själv att jag stoppar i mig nåt sånt. Jag har större respekt för mig själv än så.

Så jag ber om att få göra mina val själv. Jag lägger mig inte i andras matvanor. Ät din kaka du, om du tycker att det är gott, men låt mig slippa. Drick läsk om det får dig att må bättre. Men jag vill inte ha.

Är man intresserad kan man gå in och läsa här:
kostdoktorn
authority nutrition

Som en början. Klicka gärna vidare på egen hand.

/Nette

STOPP! Rör inte mina kompisar!

Idag står röjande på schemat. Stora sopsäckar står klara, oömma kläder på och ut med gammalt skräp.

– Hm, sa maken. Jag tror jag börjar med bokhyllan. Den är väldigt skräpig med böcker och tidningar huller om buller. Jag studsar till, börjar nästan svettas och vrider mig av stress. Bokhyllan! Min bokhylla! Maken röjandes i min bokhylla kan sluta hur som helst men troligast i katastrof.

-Stopp! vill jag skrika. Rör! Inte! Mina! Vänner! Nervöst slutar jag greja med tvätten och tittar på när maken lyfter ut gamla inredningstidningar och trädgårdstidningar. Tidningar som jag har sparat för att titta i när trädgårdsäsongen drar igång igen.

– Men ska du ha alla dessa? Även om du blir 200 år kommer du aldrig hinna genomföra alla projekt som du hittar här eller prova alla recept. Motvilligt börjar jag rensa bort de äldsta. De fyller två stora matkassar. Farväl, tänker jag, farväl alla vackra bilder och inspirerande artiklar. Men han har rätt, maken. Om jag sparar alla riskerar jag att sluta som en gammal tant som får kryssa fram i gångar mellan allt hon har sparat, tidningar, skor man kanske kommer vilja ha någon gång, mm. Det är ju inte så jag vill ha mitt hem. Mitt hem ska vara ljust och luftigt så att tankarna och idéerna kan få plats och inte kvävas under lager av gammalt mög.

Men samtidigt, min bokhylla, mina vänner. Så mycket fantastiska berättelser som ryms i min Billy. Det känns som om jag har en personlig relation till alla böcker. Som om varje bok är en egen individ. Vi har t ex Stolthet och fördom av Jane Austen.

WP_001539En kär semesterkompis. Jag har läst den så många gånger att jag vet exakt var i handlingen jag är oavsett vilken sida jag slår upp. Ofta får den hänga med till badstranden och numera kanske jag bara läser de stycken jag gillar bäst. Det kan vara formuleringar eller dialoger jag fastnat för, vissa favoritstycken som jag kan läsa om och om igen och hitta nya nyanser i. Eftersom jag kan den i princip utantill behöver jag inte koncentrera mig så mycket utan kan ha koll på de badande barnen samtidigt som jag umgås med mina kära vänner miss Bennet och mr Darcy. För att variera mig läser jag den ibland på engelska.

En annan favorit är Marian Keyes. Hennes humor blandat med allvar är en vitaminkick trötta dagar. Även här finns favoriter som har lästs mer än en gång och ofta när jag har behövt skratta eller fly undan vardagen en stund. Kan inte skiljas från hennes böcker.

WP_001541

Åsa Larsson är en annan författare vars böcker jag bara älskar. Hon, om någon har fått mig att vilja åka till norrland. Med ett språk som rymmer så mycket nyanser får hon med så mycket mer än bara själva deckarhistorien. Hon får mig att vilja träffa människorna i böckerna och det är med blandade känslor jag plöjer igenom böckerna om åklagaren Rebecka Martinsson. Jag vill så klart veta hur det slutar men samtidigt känns det som om jag tar farväl av vänner jag har fått lära känna när jag kommer till slutet av boken.  WP_001542

Trädgården vid Drömmens. En klar favorit att sitta och bläddra i ute en soligt dag. Det är från den jag har hämtat inspiration till min egen köksträdgård. Jag hittade den på bokmässan för två år sedan och betalade i princip ingenting.

WP_001543

WP_001547

Och så klart finns det så många fler. Mia Törnblom, vars bok Så dumt! jag började läsa igen omedelbart när jag hade kommit till sista sidan. Jag kunde inte säga adjö till henne än, min samling Tomtar och troll, Kerstin Thorvall och Majgull Axelsson som skriver så gripande att jag bara orkar läsa böckerna en gång men som gjort så stort intryck att de får stå kvar i hopp om att barnen vill ta del av berättelserna, Marie Hermansson, Henning Mankell, Mari Ljungstedt, Karin Alvtegen, ja listan kan göras lång.

WP_001549Min bokhylla innehåller så många vänner. Inte konstigt att jag blir stressad när M närmar sig dem med papperskassar i hand och röjarlust i blick. Jag ser hur de darrar och ropar på mig och vädjar om beskydd. Och som en aktivist på barrikaderna står jag framför bokhyllan och förhindrar angreppet men går med på att städa i alla fall.

/Nette

Mys på jobbet.

Gryningens dunkelblå ljus utanför fönstret. Båtar som tuffar runt i älven nedanför. Folk på väg till jobbet. Gatubelysning och trafikljus.
En kopp te i väntan på att datorn ska starta upp. Radion på låg volym.

Kan man mysa på jobbet? Om man kan det, gör jag det nu.

/ Nette

Med livet i behåll

Nu går vår skidsemester mot sitt slut och det har varit en väldigt härlig vecka. Kall men härlig. Idag fick jag också tillfälle att åka själv med mina söner, en i taget. Det händer inte så ofta att man får lite egentid med bara ett barn men idag när jag åkte först med G och sedan med L bestämde jag mig för att göra detta till en vana. Att regelbundet hitta på något med bara ett barn.

Annars är jag glad över att jag har överlevt veckan. Det var inte självklart för jag anar en konspiration bland vissa i resesällskapet. Det började första dagen med att A drog omkull mig i backen när jag skulle hjälpa henne upp. Jag fick benet i en konstig vinkel i fallet och har haft ont i knäet sedan dess. Turligt nog har det inte påverkat skidåkningen men det har varit en utmaning att ta sig upp och ner för trappor eller ta på sig sockar. Sedan har detta följts av skallning när jag hjälpt till med att spänna pjäxor, klämda fingrar i en dörr, stämplade tår mm. Ja, listan kan göras lång. Alla hävdar att det inte har varit med flit men jag är skeptisk 😉

20130118-204340.jpg

Men emellan alla påhopp har jag kunnat njuta av naturens skulpturer vid sidan av backen. Fulltankade med solljus och bländande vit natur lämnar vi fjällen imorgon för den här gången.

/Nette

När superhjältarna kom till byn

WP_001451Så himla bra att vi hittade den här skidboxen med bild på vår familj. Superhjältarna Jernström. På pricken vi. Om man byter hårfärg och kön på några av oss. En annan fördel är att jag, som inte kan skilja en bil från en annan, nu enkelt hittar vår bil på skidsemestern.

Skidsemester. Så himla härligt. Varje år längtar jag lika mycket. Älskar skidåkning, Älskar farten. Älskar att se hur barnen njuter i backen. Älskar att vi har en vecka tillsammans utan annat som distraherar, drar och lockar.

2013-01-14_13-57-24_499Visserligen åker de stora barnen för sig och det är bara den lilla som fortfarande tycker att mamma och pappa är toppen att åka med. Men vi ses alla i backarna då och då och åker ihop något åk här och där, och på kvällarna i stugan ses vi ju också såklart.

Och ljusterapin man får är i en klass för sig:

vintersolMan vill helst inte blinka utan titta hela tiden med stora pupiller så att ljuset åker ända in i synnerven.

/Nette

Sällskap på jobbet.

Jag gillar radio. Gärna hederliga gamla SR. P1. Pratradio med fördjupning i olika ämnen och nyheter med långa reportage.
Nu när jag har eget rum på jobbet tyckte jag att det var smart att lyssna via datorn så jag klickade in på SR:s hemsida. Men det fick jag inte, sa domstolen med en stor varningsruta om nätbelastning och streamat ljud mitt på skärmen. Inte så kul.

Så gissa om julklappen med en liten radio i, var en uppskattad klapp. Nu har jag en liten radio på rummet och lite sällskap 🙂

God fortsättning!

Fostring, nej tack

IMin mans släkt finns en trevlig tradition. Nämligen julbad, eller ”bastukvällen”, som vi kallar den. Hela släkten samlas kvällen före julafton, provsmakar julskinkan, bastar och barnen får gå till tomten som vilar på loftet i farmors lada inför julafton. Numera ingår även bad i tunna i denna trevliga tradition.

Oftast brukar det vara himmelskt skönt att sjunka ner i det varma vattnet, luta huvudet bakåt och titta upp mot den svarta himlen ovanför. Det är belöningen för att man naken eller i baddräkt med en handduk om sig sprungit en bra bit barfota över gräsmattan. Oftast under plågade tjut.

Igår var det snöstorm så njutningen var inte fullt så stor som den brukar. Visserligen var kroppen varm och skön, men bara så länge man höll sig i vattnet. Det var inte tal om att ställa sig upp för att svalka sig. Vilket jag brukar behöva. Mina söner däremot trotsade kylan och snöstormen genom att flera gånger hoppa ur tunnan och göra snöänglar på marken. Även dottern och kusinen var ur ett par gånger och skvätte lite snö på sig. Allt under vilda tjut och frustanden. Under tiden satt jag och hejade på samtidigt som jag funderade på hur i hela friden jag skulle komma in i huset igen. Eller om jag helt enkelt skulle sitta kvar och vänta på våren. Mina svärföräldrar kunde ju komma ut med mat ett par gånger om dagen. Fast till slut sprang jag in igen, men det var inte utan att jag funderade på om vi är riktigt kloka där jag sprang i badrock genom den höga snön.

20121224-111547.jpg
I brist på bild från igår får min farmors gamla tvättgryta symbolisera badtunnan. Årstiden till ära är den prydd med granris och röda kornellkvistar inflätade i luktärttornet.

GOD JUL på er därute. Hoppas den blir lugn och skön och med god mat och fina klappar.

/Nette

I det lilla

Ibland behövs det inte mycket för att man ska bli glad. Som idag, när en pappa kom fram till mig i simhallen för att säga att hans dotter inte kunde komma till dagens träning, samtidigt som han räcker fram en teckning som dottern har gjort till mig, då blir man alldeles varm om hjärtat.

20121209-221329.jpg

20121209-221351.jpg
Det är vid sådana tillfällen man känner att det verkligen är värt att jobba ideellt. När man förstår att det uppskattas.

/Nette