Arkiv

Ridläger

Ahhh, är så skönt utmattad. Det har varit hårdträning för F och mig. Vi har varit med på ridläger på Pyttelitens, klubben vi tillhör. Fem kvinnor i sina bästa år och deras (eller lånade) hästar har i dagarna tre slitit, kämpat och utmanat oss i allt svårare övningar men framförallt har vi haft skitkul.

Vi har hoppat

20130704-204933.jpg

Ridit ut

20130704-205010.jpg

Och myst

20130704-205047.jpg

Men som sagt. Efter tre dagar är vi väldigt trötta

20130704-205131.jpg

Men jag längtar redan efter nästa läger.

/Nette

Clear Round på Pyttelitens…

…hade vi igår.

20130502-220232.jpg
Alexandra red lille Baltazhar i klassen 30 cm. Han var så fint knoppad med vita och rosa rosetter.

20130502-220334.jpg
De var så duktiga och klarade alla åtta hinder med bara lite hjälp med att rida rätt väg.

20130502-220435.jpg
Gustav red dartmoorponnyn Pepsie och det gick undan.

20130502-220536.jpg
Men man behöver lite fart när man är liten och ska hoppa 50 cm.

Själv var jag ansvarig för framridningsbanan men hann med att starta med Fighter i sista klassen bland de sista deltagarna. Även vi hoppade 50 cm och hade gjort oss fina med matchande turkost.

 

20130502-221247.jpg

Gissa om det var en trött mamma och två trötta barn som landade hemma efter en heldag med tävlingsbestyr.

/Nette

Bilderna på Gustav och mig är tagna av Hannah Mahtikainen och Peter Andersson.

Liebster blogg och annat mys.

 

En utmärkelse kom från Anna.  Jag känner mig hedrad! Med utmärkelsen följde några frågor och här kommer svaren.

 

1. Vad ville du bli när du var liten? Veterinär eller indian.

2. Vad är du idag? Ekonomiadministratör, roligare än det låter men ganska långt från de fria vidderna

3. Vart vill du resa? Skottland, Österrike, Prag, Island…Jag är inte jättemycket för värme, men en tur till Indien igen skulle inte göra ont.

4. Var ser du dig själv om fem år?  Jag har ett jobb jag trivs med och jag kombinerar jobb, fritid och familj på ett sätt som fungerar. Jag bor på landet precis som idag.

5. Rött eller vitt? Rosé.

6. Sommar eller vinter? Svårt…älskar sommaren, att bada, ljuset, att man inte behöver stressa med utomhusaktiviteter innan det blir mörkt, men är lika förtjust i vinter om det är sol och snö. Väljer nog ändå sommar för kvällarna på vår altans skull.

7. Skog eller hav? Meh…! Älskar vatten i alla former. Bohuslän har en särskild plats i hjärtat, men äh, måste jag välja får det bli skog med sjö.

8. Vad gör dig ledsen? När barn inte är snälla mot varandra, glömda löften, nonchalans.

9. Vad är det bästa du vet? Min familj, min trädgård (när den samarbetar med mig), att vara i stallet bland både fyrfota och tvåbenta vänner.

Den här utmärkelsen ska skickas vidare men eftersom jag är nyfiken av mig skulle jag tycka att det vore roligt om så många som möjligt ville svara på frågorna och hänvisa hit. Det finns så många fantastiska bloggar som jag läser men tyvärr är jag dålig på att knyta kontakt.

 

Annars idag har jag haft en riktig mysdag med dottern i stallet. Hon har påsklov och idag var det dagridläger för henne. Själv passade jag på att rida medan lägerbarnen åt lunch och det gick SÅ BRA! Vi hoppade, Fighter och jag, och det har gått sådär det sista. Han har varit för taggad och har antingen sprungit i blandade gångarter framför hindret eller så har han bockat av glädje efter. Men idag fungerade samarbetet perfekt och jag bara går och myyyyser när jag tänker på det 🙂

Fihgter 1a

Jag vet att det finns fler bilder tagna från idag men detta är den enda jag har. Väntar på att få tag på de andra och då kanske jag lägger upp dem här 🙂

 

/Nette

 

Fotomodeller

Idag blev vi fotade, F och jag, när vi var i paddocken.

20130323-215522.jpg

20130323-215546.jpg

20130323-215605.jpg

Gulliga Lovisa Andersson är det som har tagit bilderna. Jättefina är de och roliga att ha. Inte så ofta jag blir fotad när jag rider.

20130323-215809.jpg

Duktiga F som kämpade och stod i trots att han var så laddad att minsta störning fick honom att tappa fokus. Tänk vad en tappad sko och ofrivillig vila kan göra för energiöverskottet.

/ Nette

Shopping på rea

Hästsaker är oftast inte billigt men även ridsportsbutiker rear ibland. Då får man passa på. Fyndade ett par ridbyxor och två schabrak att ha under sadeln till priset av ett par ridbyxor på ordinarie pris. Då blir man glad. Nu kommer vi vara snygga, F och jag. Tror att F med sin mörkbruna päls kommer bli riktigt fin i det blåa.

 

 

2013121164247.jpg

2013121164259.jpg

Glad lucia

Inte så lätt att ta bra kort i mörkret med mobiltelefon när alla har reflexväst, men sötaste luciatåget hittade man i Horla ikväll.

20121213-205732.jpg

Ett helt gäng med barn och shettisar gick runt och sjöng för grannarna. I stallet väntade föräldrar med fika, must, glögg och godis. Tur var väl det. Kallt som skam var det och då var det skönt att få fika lite efteråt inne i det åtminstone varmare stallet.

Glad lucia på er 🙂

Här och nu

Solen börjar gå upp. Kylan biter i kinderna. Landskapet gnistrar i rosa och vitt. Än så länge är det väldigt tyst. Fighter och jag tar en morgonpromenad som uppvärmning innan träningen i paddocken. Utan sadel för värmens skull. Andedräkten som vita moln ur mulen, ur munnen. Andas. Njuter. Solens bleka strålar i ansiktet. Blundar.

20121202-114954.jpg

I morgon börjar jag jobba.

/Nette

Den lille anarkisten

Idag har jag haft nöjet att få rida intervallträning på travare. Jobbigare än man kan tro även om det är hästen som får springa. En och en halv mil red vi och bitvis gick det såpass snabbt att jag bad en stilla bön att hästarna inte skulle snubbla. För er som inte har ridit på en travare i träning kan jag säga att det går med en ruskig fart. Tårarna rinner rakt bakåt av vinddraget och inte en rynka finns kvar i ansiktet som pressas bak i nacken (känns det som i alla fall). Jag hade äran att rida Candor Palema men det är inte honom inlägget kommer handla om, utan om den andra hästen som var med, Wild Pride.

Pride är vår lilla anarkist. Ganska liten, viljestark, bångstyrig att leda om man inte är uppmärksam och väldigt rolig. Han fanns redan i stallet när jag började rida där för snart två år sedan och jag vet inte så mycket om honom och inte exakt hur han kom till vårt stall. Precis som Pytteliten och Magnolia har han en tråkig historia i bagaget. Tydligen har han med sin förre ägare/tränare gått omkull med sulky net i ett dike och istället för att hjälpa hästen genom att kliva ur och få loss hästen från sulkyn, försökte ägaren/tränaren slå upp hästen ur diket. Pride drog och drog utan att lyckas ta sig upp allt medan piskan ven över ryggen. Till slut var Pride så trött att han gav upp och lade sig ner i vägkanten, fortfarande fastspänd. Efter denna händelse kom han till vårt stall. Under lång tid gick det inte att spänna honom framför en sulky och en travhäst som inte går att köra, är inte så värdefull. Mycket tid har gått åt till att få Pride att vilja springa igen, så onödig tid. Men idag springer han med sulky igen. Visserligen springer han bäst på träning, aggressivt och målinriktat, medan loppen mer tas som en trevlig utflykt och miljöombyte. Hans nuvarande ägare har tagit montelicens och personligen tror jag att det är där han kommer prestera bäst. Monte betyder att man rider hästen i loppet.

20121118-215107.jpg
Jo, jag sa ju att han var rolig. Och han har verkligen humor. Mellan honom och hästen i boxen intill hänger en presenning för att vi ska få lite lugn och ro i stallet. Två egensinniga hästar jämte varandra leder till en del sparkande i boxväggar. Presenningen kom upp för att Pride och grannen inte skulle se varandra. Det tog inte många dagar för Pride att komma på att han kunde leka tittut genom att snabbt och oväntat köra huvudet genom öppningen mellan väggen och presenningen in till grannen, som varje gång flyger i taket, och jag lovar, hade Pride kunnat vråla ”tittut!” så hade han gjort det.

/Nette

Älskade lilla Pytte

Första gången jag mötte Pytteliten var när jag skulle mocka en fölbox. Två stora, reserverade för att inte säga rädda ögon tittade upp på mig när jag klev in i boxen. Det var Pytte. Nyss anländ och vettskrämd. Anledningen till att han var i den stora fölboxen var för att han inte gick att fånga ute i en hage. Därför fick han gå i den på dagtid när stoet som bodde boxen var ute i hagen. Precis som Magnolea, som jag har berättat om tidigare, hade han råkat ut för inte alltför snälla människor. Hotet om slakt gjorde att A S, barnens ridlärare, hämtade hem honom till sig. Han var extremt skygg och enligt påstående helt omöjlig att rida in. Vi vet inte vad som har hänt honom tidigare i livet men vi är ganska säkra på att han har fått en hel del stryk.

20121030-064244.jpg

Men A S är en optimistisk kvinna och bestämde sig för att Pytte skulle bli, inte bara inriden, utan dessutom första ponnyn i arbete på Pyttelitens ridlekis, en ridskola för de minsta barnen. A S son var den första som red honom och efter ett antal avkastningar blev Pytte till slut inriden. Pytte stortrivs med sitt jobb, han kommer numera fram i hagen och vill bli klappad även om han är lite blyg inför vuxna. Han är perfekt med barn med sitt milda sätt och så länge han har tänderna och hullet kvar, glada ögon och spring i benen får han arbeta. Fast vi gissar att han är ganska gammal. Hur gammal vill vi inte veta, den pärmen med de uppgifterna tittar vi inte i.

20121030-065353.jpg

/Nette
Ps. Första bilden är tagen av mig, den andra är tagen av Sara Glans. Tack för lånet, Sara.