Arkiv

Lite omväxling

Det är inte alltid jag rider Fighter. Ibland är det Sara som rider, oftast en dag i veckan, ibland har han tappat en sko, som idag, och då blir han lite öm, och man får tömköra honom istället så han inte skadar hoven. Och ibland sammanfaller dessa oridbara dagar med aktiviteter som kräver en häst. Som idag när jag hade lovat A-M att rida ut med henne och hovslagaren inte kommer förrän senare på dagen. Då har jag en reservplan. Han heter Akilles och är fyra år. Nu är det inte så mycket man kan göra med en fyraårig häst som inte är helt inriden än, men rida rakt fram i skogen kan man i alla gångarter. Och han är helt trafiksäker, det har vi testat när vi har varit ute och mött traktorer, timmerbilar, sopbilar och bilar med förare som inte har vett att sakta ner farten.

20121016-174419.jpg
Den observanta kanske nu reagerade på att han verkar vara en väldigt cool häst som inte blir rädd för olika sorters fordon, inte ens stora och skramliga sådana. Hm, kan det betyda att han har ärvt sina goda egenskaper av någon vi känner…..

Så klart. Gissa vem som är pappa.

20121016-175027.jpg
Naturligtvis är det våran Fighter.
/ Nette

Äntligen tillbaka på banan

En hemsk vecka har det varit. Fighter kastrerades som ni vet för snart två veckor sedan och först såg allt bra ut men efter fem dagar svullnade han upp och fick hög feber och allt. Det är inte lätt att veta hur man ska sköta en nykastrerad häst. En del säger rör på honom ordentligt, gärna trava andra dagen. Andra säger att långa promenader räcker och helst undvika branta backar. Enligt vissa ska man tvätta såren, andra säger att man ska låta bli. När Fighter blev dålig analyserade jag givetvis hur jag hade skött honom, om jag hade gjort fel och om jag hade kunnat förhindra förloppet på något sätt. Men jag insåg att det inte hjälpte till att få honom bra. Veterinären sa dessutom att det inte är ovanligt att det blir komplikationer när man kastrerar en såpass gammal häst. Fighter är åtta år.
Det blev en kur med smärtstillande och antibiotika, ännu fler promenader och pass på lina i paddocken, både morgon och kväll. Tillfällena då jag har varit ur stallkläderna har varit få och jag har haft svårt att lämna Fighter. Penicillet skulle han ha intravenöst i halsen och jag har fått lära mig att sätta kanyl på honom och jag har varit rädd för att sätta nålen i en åder, vilket kan innebära att hästen får en penicillinchock som den inte alltid överlever.
Idag var sista dagen på kuren och i morse när jag red ut i skogen var han pigg och busig och bockade i galoppen och han ville springa fort. Trots att jag verkligen inte brukar uppmuntra såna fasoner, kunde jag inte låta bli att skratta. Vilken skillnad mot den plågade krake jag drog runt på promenad för några dagar sedan.

Äntligen är vi på banan igen.

20121007-203442.jpg

Ömsom slit, ömsom flärd och tjusiga saker

Senaste veckan har minst sagt varit kaotisk och fullproppad med stallbestyr. F kastrerades förra tisdagen och första tiden såg allt bra ut och han såg pigg och fräsch ut. Det är viktigt att han hålls igång och det har varit både en och två promenader varje dag. Ovanpå det har jag vikarierat som ridinstruktör och vi har även haft ett barnkalas i stallet i Pyttelitens regi. I helgen blev dessutom F dålig och svullnade upp rejält i skrevet och fick hög feber så det känns som om jag har haft dygnet-runt-jour i flera dagar och jag har varit ute och gått med honom i timmar för att få ner svullnaden.

Men igår, när A kommit hem från skolan hoppade jag ur de leriga stövlarna, drog på mig lite fräschare kläder och så åkte vi in till stan för att besöka systrarnashus.. Systrarnas Hus är en butik som drivs av Åsa, vars ena dotter rider ihop med G. Igår var det nypremiär och nytt för hösten är att nu har flera egenföretagare gått ihop i butiken som ett kollektiv och det roliga är att jag känner flera av dem bl a från stallet. Vi har Lotta, möbeltapetsör, som driver Sytt och sött, Maria K som driver mariedaldesign, Maria S, vän till vänner, som driver klädmärket ullabutta och ett par entreprenörer till som jag inte känner.

Massor med fint fanns det i butiken och det sög ordentligt i habegäret. Det här kommer definitivt bli en favorit både när det gäller att handla till mig själv och när jag ska hitta presenter.

Idag var det stövlar på igen, träff med veterinär, och en häst satt på penicillin. Men nu mår F bättre igen, febern är på väg ner och G red honom en timme i paddocken medan jag pysslade i stallet. Nu ska jag bara våga sätta en kanyl i halsen på honom, F, så att han kan få hela penicillinkuren. Hua…läskigt. Tur att det finns sjuksköterskor som rider i stallet. Hjälp…

/Nette

Dåligt inflytande

Vissa har bra inflytande, andra har dåligt inflytande. När det gäller mina barn vill jag så klart att de ska umgås med individer som har bra inflytande över dem.

När det gäller umgänget med Fighter börjar jag nu vackla. Tidigare har jag varit övertygad om att han har ett bra inflytande, men titta här:

Han låter henne leva i villfarelsen att det är normalt att en stor häst, lugnt och sansat, låter sig hämtas och ledas genom en hage av en sexårig flicka. Och då en häst med hingsthormoner i kroppen även om de minskar för varje dag som går från kastreringen.

Vad kommer hända den dagen hon träffar en normal häst? Kommer hon att förstå att det inte är som att gå med ett gosedjur fastsatt i änden på ett snöre? Att det är normalt att man får visa sin ledarförmåga och förtjäna ledarskapet inför en häst. Att hästar oftast inte utan vidare lämnar över det till en liten skit. Ja, egentligen är jag inte orolig. Bara glad över att  det finns såna här hästar som Fighter som gör en hästintresserad mammas vardag så mycket lättare. Tids nog kommer det dyka upp mer normala hästar i vår väg. När barnen blir större. Tills dess får vi njuta av att vi har den perfekta familjehästen i vår vård.

/Nette

Vart tog jag vägen?

Det blev lite tyst om mig den här veckan. Vad har hänt? Vart blev jag av? Kommer jag tillbaka?

Jodå, jag har bara haft fullt upp med att reda ur en del saker och dessa saker har verkligen dränerat mig på energi och jag har känt mig tung och grå inombords. Bortsett från det har jag pysslat mycket med F och ridit en hel del. Jag har bestämt mig för att kosta på oss lite tränartid för att stärka oss båda. F verkar däremot inte hålla med eller har ni någonsin sett en sådan taggad häst. Fick dra ut honom ur stallet ikväll.

Läxplugg

Vi har jobbat med vår läxa idag, F och jag. Att inte rymma från skänkeln och inte hänga i handen, att arbeta med bakbenen och att samla sig. Vi kan sammanfatta med ett ord: Svettigt. Till och med i ansiktet.

Dressyr på olika nivå

Idag var det dags. Det var ett halvår sedan sist och första gången på Fighter. Dressyrträning, med andra ord. Vi har ju jobbat en del det sista, F och jag. Både med formen och konditionen och jag tyckte nog att vi började utvecklas till ett rätt tjusigt ekipage som kan gå fint i både trav och galopp. Typ såhär…

Och lite såhär…

Eller så gjorde vi inte det. Min tränare för dagen, Jenny, tog snabbt ner oss på jorden när vi sattes på utmaningen att rida sidvärtsrörelser i trav. Nog så svårt på ett vanligt halvblod. På en ganska otränad travkorsning fick kraven inte vara högre än att att vi gick just lite på tvären. Gångart, ren eller oren,fick komma i andra hand. Men till slut lossnade det men jag lovar…vi var båda helt slut efteråt, F och jag, och vi hade knappt styrfart till duschspiltan någon av oss. Svetten rann längs halsen på F och mjölksyran i mina lår och min bål satt kvar länge efter avslutat pass. Men nu har vi fått lite att bita i och även om vi inte kommer nå upp till bilderna ovan (som jag har lånat från angloarab.se) så ska vi i alla fall komma en bra bit dit. Den tjusiga hästen ovan heter Kilroy och är en angloarab som har debuterat i Prix St Georg. Likheterna mellan honom och F är nog endast färg, kön och höjd.

Efter att ha fått vila ett par timmar i boxen orkade F gå ner till sin hage igen. Tur det, för ett tag övervägde jag att hyra en gaffeltruck att köra ner honom på. Nu slapp jag den kostnaden. Imorgon tror jag att A får skritta ut på honom en tur medan jag går bredvid. Tror nämligen att både F och jag mår bra av en promenad dagen efter det tuffa passet.

Trötta hälsningar

/Nette

En häst i familjen

 

Vad har jag gjort? Hur ska det gå?Kommer jag att fixa det?

Vadå, undrar ni.

Jo, att ha häst. Från första september är han mitt ansvar. Men nej, jag har inte köpt honom utan har honom på foder.  Men en hingst?! Hallå!

Jo, men en av de snällaste hingstar jag har träffat. Idag har vi ridit ut med Gs grupp, bakom ett brunstigt sto, och lilla F travade i form hela vägen. Bara i galoppen blev det några glädjehopp.

Och så ska han kastreras nu i slutet på september. Efter det kommer han bli den perfekta familjehästen och en perfekt förstahäst till G och A när de blir större.

Ändå lite hissnar jag när jag tänker på det. En häst i familjen. Jösses.

/Nette

En ganska brokig skara

Ibland behöver man bara det. Att få rida ut med sina barn. Lite häftigt är det att rida ut två mammor med sina söner.  En riktigt skön tur hade vi. G red en travhäst, Baron, och det var första gången och för deras skull tog vi det extra lugnt. För övrigt var vi en ganska brokig skara; U på pensionerade och dräktiga dressyrhästen Soraya, pigg som en treåring trots att hon är nitton, G på Baron som tränas för travlopp men  älskar att få följa med på skogspromenader, W på quarterhästen Blue, som är det coolaste man kan tänka sig och jag på farbror Fighter, en hingst som är snällare och godmodigare än vad som kan vara nyttigt.

Gustav och Baron.De trivdes riktigt bra ihop.

Uppställning i skogspaddocken

En riktigt skön kväll blev det. Och frågar man G kan han nog tänka sig en repris. Jag också.

/Nette

 

 

Min vän Fighter

Inte trodde jag det för ett drygt år sedan. Att jag skulle bli fäst vid en stökig och busig hingst. Lite understimulerad efter att ägaren skadat sig och inte fått träning eller motion på ett tag. Vilka ovänner vi var i början, missförstånden avlöste varandra och endast hoppträningen funkade bra. Men nu, drygt ett år senare är den lilla hingsten en av mina bästa vänner. Charmig, social, arbetsvillig och ärlig. Lilla Fighter, jag hoppas att du kommer finnas i mitt och mina barns liv länge till. Snällare häst tror jag inte finns.