Bokrea

Bokrean är som julafton för mig. Fast med åren har jag lärt mig att sålla och det ganska rejält. I år (hittills) är det bara dessa tre raringar som fått följa med hem:

De två första, Maj-Gull Axelsson och Marie Hermansson, kommer jag förmodligen att kasta mig över och hetsa igenom som jag alltid gör första gången gången jag läser en bok. Den tredje hoppas jag att jag kan ta mig igenom sakta. Bild för bild.

Som en liten karamell. En vitaminkick inför det nya trädgårdsåret.

Har ni hittat nåt på bokrean?

/Nette

I källaren på hovrätten…

…finns en tortyrkammare. Eller nej, gym var det visst. Det finns inga ursäkter bra nog att låta bli att nyttja det, friskvårdstimme och allt som vi har, så varje onsdag ska jag hänga med mina nya vänner.

/Nette

( 28/2: Såg nu att alla bilder var för stora. Vet inte varför det blir så, men det händer när jag bloggar via telefonen.)

Lyxfällan

Såg mina idoler häromdagen. Japp, så är det. Lyxfällans programledare är mina idoler. Det var de som höll mig uppe under alla månader som jag var helt utan pengar därför att min förra chef inte ville ge mig mitt arbetsgivarintyg, och det var de som höll mig uppe när a-kassepengarna inte ville räcka. Man kan säga vad man vill om Lyxfällan och konceptet men det var en klen tröst att hur torftigt jag än tyckte att mitt eget ekonomiska liv såg ut fanns det folk som satt sig riktigt i skiten. Och som ändå fick lite rätsida på det. En hel del matnyttiga tips fick jag med mig på köpet. Nu har min besatthet släppt lite. Mest för att vi inte har TV 3 och för att jag inte hinner titta på playen så ofta längre, men närhelst jag har lit tid över ser jag fortfarande ett avsnitt då och då.

Feg som jag är tog jag en bild på håll när jag såg dem stå och ha loppis i femman-huset. Dagen efter läste jag att de som stod och sålde sitt bohag blev bestulna på kassan mitt framför näsan på kamerorna. Man kan deppa ihop för mindre, verkligen.

/Nette

 

Ullabuttas bolero Bella

En sån här beställde jag till mig idag. Fast min kommer att bli ljust turkosblå med mullvadsfärgad söm. Mycket snyggt tror jag att det blir.

Maria heter hon som kommer att sy den och hon driver företaget Ullabutta. Inte ofta jag går till skräddaren och får plagg uppsydda men här hade jag en särskild anledning. Jag röjde i garderoben och hittade en gammal favoritkjol. Och den ville ha lite nytt att matcha sig med. Och eftersom jag gillar Marias kläder och visste att det fanns en bolero med i kollektionen kändes det självklart att beställa en därifrån. Hur det blev visar jag när boleron är klar 🙂

/Nette

Ps. Bilden har jag hämtat från Ullabuttas hemsida.

Allt går om man bestämmer sig för att det går.

Igår gjorde jag den oangenäma upptäckten att min lön inte kommit in på kontot. Efter lite efterforskningar visade det sig att det var Nordea som missat att föra över den och banktjänstemannen jag talade med frågade om jag hade kollat posten idag för troligtvis låg det en utbetalningsavi där. Nä, sa jag, jag jobbar fem mil från min brevlåda så det har jag inte gjort.

Först tänkte jag att jaha, typiskt. Lön på en fredag och jag kommer inte åt den förrän på måndag. Inte betala räkningar. Inte storhandla. Inte betala stallhyran. Eller jo, jag skulle ändå ta ett tidigare tåg hem för att hjälpa till med discot som Gs klass skulle ordna på skolan. Kanske att jag skulle hinna hem och hämta avin och sedan hinna tillbaka till stan. Sagt och gjort, 14.45 satte jag mig på tåget från Göteborg och 15.25 stannade tåget i Alingsås. Klockan 16 stängde banken. Jag bor 7 km från Alingsås. Tight men det skulle gå. Jag ringde hem när jag satt på tåget och frågade sonen som svarade om de hade tagit in posten. Jajamensan, det hade de. Bra, sa jag. Ta nu alla brev som det stod mitt namn på och lägg tillbaka nere i brevlådan för jag måste ha tag i dem och jag har bråttom. Jodå, det skulle de göra, med en gång. Jag förklarade att det var oerhört viktigt. JAAAA!! svarade sonen. Jag SKA gå ner med dem!

Halv fyra kastar jag mig in i bilen på pendelparkeringen och susar ut genom Alingsås längs E20 på väg hem för att hämta avin. Väl inne på vår väg sladdar jag fram till brevlådan, rusar ut ur bilen och öppnar lådan. Tom..! Jag kastar mig in i bilen igen, ringer hem och vrålar efter mina brev. Sonen står i hallen när jag stormar in. Här, säger han och räcker mig några brev. Det är nog dem. Förlåt jag glömde…VRÅL, svarar jag och rusar ut till bilen igen. Rivstart och iväg. Precis när jag ska svänga ut på E20 kastar jag ett öga på kuverten och det visar sig att sonen har gett mig årsbeskeden från barnens fonder. Jag blir tokig! Vänder hem igen och ringer till sonen. Han svarar (modigt må jag säga) och möts av mamman från helvetet. Ge mig rätt kuvert!!! skriker jag med en röst som verkar komma från avgrunden. Inte ens i Excorsisten kan de vråla med samma övertygelse. Jag blev rädd själv.

Sonen kommer springande ner för backen med brevet, jag kollade att det var rätt och lämnade sonen med en fnysning. Klockan i min bil var 15.48. Sju kilometer in till Alingsås och dessutom hinna hitta en parkering och ta mig till banken. Nä, det går inte, tänkte jag. Jag skiter i det… Men jag kör i alla fall in, hittar en parkering två kvarter från banken, grabbar tag i kuverten bredvid mig och rusar längs trottoaren mot banken, jag hinner in, öppnar kuvertet och håller i min hand en kontrolluppgift från Landstinget. Att jag inte dog! Att inte personalen på banken dog! Jag hade redan hunnit ge ett snabbt referat av min resa dit medan jag sprättade kuvertet och jag såg att de led med mig. Jag lommar tillbaka till bilen och när jag ska sätta mig ser jag ett kuvert på golvet. Från Sveriges Domstolar. JAAA!! Jag rusar iväg längs trottoaren igen. Och som jag springer. Jag springer som jag aldrig har sprungit förr. Jag springer så att jag får mjölksyra i lungorna. Kramp i varje inblandad muskel i magen. Pulsen i öronen slår så hårt att trumhinnorna nästan bågnar ut genom örat. Men jag hinner. Ett par sekunder i fyra (antar jag) snubblar jag in på banken igen. Jag viftar med mina sista krafter med kuvertet och flämtar: Här, du får öppna, jag orkar inte.

Ett par minuter senare sitter lönen på mitt konto och jag skiter faktiskt att jag och M ska möta de andra föräldrarna om en halvtimme. Jag går och shoppar lite på rean i stället. Nu när jag ändå är i stan.

/Nette

Vilda bokstäver

Ett paket låg och väntade på mig när vi kom hem igår. Spännande! Vad kunde det vara?

Tja, bästa sättet att få veta är så klart att öppna.

Och titta! I paketet låg ett stämpelark med vildastamps.com/ underbara alfabet.

Tack, Ulrica. Ja, nu vet jag inte hur jag ska komma undan längre. En sådan här present förpliktigar verkligen. Jag ser ingen annan råd än att ta fram scrapgrejerna under julledigheten och skapa lite. Kanske blir det en namnskylt till Fighter. Då blir han glad.

/Nette

Jo, men i sovrummet kan vi ha den. Absolut.

I helgen har vi bara förlustat oss, M och jag. Det var julfest på M:s jobb och på dem är respektive medbjudna. Väldigt trevligt tycker jag. Efter en kort samling på kontoret i Borås styrdes kosan mot Falkenberg och Strandhotellet. Och det var bara alldeles underbart. Och då var vi ändå där en snöloppig dag i december. Jag har aldrig varit där förut och det var inte utan att jag började fundera på hur länge man måste stanna på ett ställe för att kunna hävda besittningsrätt. Skulle det räcka med en övernattning? Om jag på den tiden inte lämnade byggnaden? Det hade jag heller inget behov av att göra. Helt ärligt hade jag tyckt att jag hade haft en fantastisk kväll även om jag bara hade suttit i sofforna i hotellobbyn mol alena med en bok.

Inredningen var genomgående kolonialstil och det var samma mysiga känsla som i en Agatha Christie-roman eller som i Morden i Midsommer fast utan att någon dör om ni förstår vad jag menar. Och delar av inredningen tänkte jag att jag kunde ta med hem. Som den här:

Nu var den ganska stor, ca 2 meter hög,  och lite svår att smuggla ut. Men den verkade vara ihopfällbar och lampskärmen kan man ta av. Min plan var att medan alla var inne på julbordet kunde jag smita ner med lampan och gömma den bakom någon kruka på utsidan hotellet för att sedan slänga in den i bussen dagen efter.  Den skulle vara jättesnygg framför altandörrarna  i vårt sovrum. Det är visserligen tveksamt om sängen skulle få plats i rummet också men det går alltid att lösa. Vi kunde ju till exempel skaffa en utdragbar liggfåtölj och sova skavfötters i den…typ.

Ett annat litet bekymmer var hur jag skulle hinna provsitta alla trevliga ställen i hotellet.

Men jag gjorde mitt bästa och fokuserade på sköna platser inomhus. Verandan utanför matsalen såg väldigt trevlig ut men jag sparar den till en varmare dag. Tyvärr fick jag ingen bild på biblioteket, där vi åt frukost, men det var helt klart en favoritplats. Är man nyfiken kan man klicka här och välja ”bilder”.  Spadelen missade vi också men det ser jag bara som en anledning till att vi måste återvända.

/Nette

Kronhusbodarna

På vägen till mitt jobb ligger Kronhusbodarna. Jag går förbi varje morgon och eftermiddag och tittar in och tycker det ser så mysigt ut. Det ligger lite butiker runt en stor gårdsplan och särskilt en har sett så lockande ut. Choklad – och karemellfabriken…mmmm. Sug på den. Så igår gick jag dit. Men jag blev faktiskt lite besviken. Jag hade föreställt mig handgjorda praliner av mörk choklad och annat i samma stil men det mesta i butiken tillhörde familjen polkagris. Som jag inte gillar så mycket. Chokladen som fanns var vad jag kunde se nästan enbart av den ljusa sorten. Nej tack. Men lite blev det köpt, fast vad kan jag inte säga nu eftersom jag nog ger bort det i julklapp. I vilket fall som helst var Kronhusbodarna ett mysigt ställe och det fanns fler butiker som en glashytta t ex och ett skinnmakeri. Jag får be att återkomma, helt enkelt.

/Nette

Julmarknad och återbruk

Jajamensan, även vi var på julmarknad i helgen. Det var premiär för julmarknaden på Nolby gård där vi var på skördemarknad i höstas. Även återbruksbutiken intill var öppen och helt överfull med folk. Riktigt kul när initiativ att dra ihop något nytt lockar så mycket folk. Men lite bilder kunde jag ta.

Mmm…och snart har jag råd 🙂

/Nette

Kreativ inspiration

Ibland bara kommer den. Lusten att skapa och pyssla. Vi var ute igår, A och jag, och krattade löv. A spelade Allan i sin solhatt (?) och jag kunde inte låta bli att ta lite kort. Och det är detta, stunder i vardagen som man annars inte minns,

som väcker min lust att SCRAPPA!

Ha en skön tisdag på er.

/Nette