Arkiv

Älskade lilla Pytte

Första gången jag mötte Pytteliten var när jag skulle mocka en fölbox. Två stora, reserverade för att inte säga rädda ögon tittade upp på mig när jag klev in i boxen. Det var Pytte. Nyss anländ och vettskrämd. Anledningen till att han var i den stora fölboxen var för att han inte gick att fånga ute i en hage. Därför fick han gå i den på dagtid när stoet som bodde boxen var ute i hagen. Precis som Magnolea, som jag har berättat om tidigare, hade han råkat ut för inte alltför snälla människor. Hotet om slakt gjorde att A S, barnens ridlärare, hämtade hem honom till sig. Han var extremt skygg och enligt påstående helt omöjlig att rida in. Vi vet inte vad som har hänt honom tidigare i livet men vi är ganska säkra på att han har fått en hel del stryk.

20121030-064244.jpg

Men A S är en optimistisk kvinna och bestämde sig för att Pytte skulle bli, inte bara inriden, utan dessutom första ponnyn i arbete på Pyttelitens ridlekis, en ridskola för de minsta barnen. A S son var den första som red honom och efter ett antal avkastningar blev Pytte till slut inriden. Pytte stortrivs med sitt jobb, han kommer numera fram i hagen och vill bli klappad även om han är lite blyg inför vuxna. Han är perfekt med barn med sitt milda sätt och så länge han har tänderna och hullet kvar, glada ögon och spring i benen får han arbeta. Fast vi gissar att han är ganska gammal. Hur gammal vill vi inte veta, den pärmen med de uppgifterna tittar vi inte i.

20121030-065353.jpg

/Nette
Ps. Första bilden är tagen av mig, den andra är tagen av Sara Glans. Tack för lånet, Sara.

Kristallmorgon

20121028-151440.jpg

Vilken morgon! Kall men alldeles krispig. F och jag tog en tidig promenad för att se om några jägare var i skogen. Det var det inte. Det var bara kallt, gnistrande, tyst och alldeles, alldeles underbart. En timme senare, när jag gick samma väg med min barnridgrupp, var all frost borta. Skogen hade mist sin vita skrud. Allt var som vanligt igen. Och inte lika tyst som när jag var ensam.

/Nette

Slapparkväll

Tittar in som hastigast för att önska en skön kväll.
Efter en hel dag i arbetsselen tänker jag tillbringa kvällen i soffan framför ” how to lose a guy in ten days”. Lagom intellektuell nivå idag.

20121020-200614.jpg

God kväll
/Nette

Höstfräscht

Höstfräscht…första gången som jag gör de två orden ”höst” och ”fräscht” till ett sammansatt men det är så verandan känns nu. Lite nya kuddar från Indiska, söt cyklamen från Hedentorps plantskola ( se inlägget innan) och ljuslyktor från Maxi (?!), och verandan blev höstfräsch. Eller vad tycker ni?

20121014-202942.jpg

20121014-202952.jpg

20121014-203003.jpg
Jag tycker att den blev jättefin och efter att ha varit en ganska ljus och beige historia med röda pelargoner som enda färgklick blev den lite mer ombonad nu. Som gjord för fika och mys med tända ljus när mörkret börjar krypa inpå. Nu får den vara fylld av varma färger tills ljuset återvänder i mars.

/ Nette

En sån dag!

Vilken fantastisk dag. Har bara tankat sol och ljus så mycket jag har kunnat. Kallt var det förstås på morgonen men ändå. Så vackert och så härligt.

20121011-214344.jpg

20121011-214352.jpg

20121011-214403.jpg

Vi får hoppas att det kommer fler såna här fantastiska dagar i höst.
/ Nette

En liten cliffhanger

Haga Nygata, Göteborg, där började vår shoppingtur idag. Men eftersom klockan är mycket, fredagsmyset framdukat och jag är väldigt trött får jag berätta mer i morgon. Men så mycket kan jag säga att vi besökte en helt underbar butik, Olivolja, ect. Bilder kommer också då, i morgon.

Husmorstips mot förkylning

Fick ett tips igår, från min vän Susanne som driver Hedens bigårdar, att man kan koka några skivor ingefära några minuter, låta svalna till dricktemperatur och sedan röra i lite honung. Viktigt att man inte rör i honungen när det är för varmt för då förstörs tydligen de antibakteriella egenskaperna. Sagt och gjort, i morse provade jag. Barnen påstod att ingefäran luktade jättestarkt, själv hade jag lika gärna kunnat lukta på en bit kartong, men huvudsaken är att det gör gott.

Dressyr på olika nivå

Idag var det dags. Det var ett halvår sedan sist och första gången på Fighter. Dressyrträning, med andra ord. Vi har ju jobbat en del det sista, F och jag. Både med formen och konditionen och jag tyckte nog att vi började utvecklas till ett rätt tjusigt ekipage som kan gå fint i både trav och galopp. Typ såhär…

Och lite såhär…

Eller så gjorde vi inte det. Min tränare för dagen, Jenny, tog snabbt ner oss på jorden när vi sattes på utmaningen att rida sidvärtsrörelser i trav. Nog så svårt på ett vanligt halvblod. På en ganska otränad travkorsning fick kraven inte vara högre än att att vi gick just lite på tvären. Gångart, ren eller oren,fick komma i andra hand. Men till slut lossnade det men jag lovar…vi var båda helt slut efteråt, F och jag, och vi hade knappt styrfart till duschspiltan någon av oss. Svetten rann längs halsen på F och mjölksyran i mina lår och min bål satt kvar länge efter avslutat pass. Men nu har vi fått lite att bita i och även om vi inte kommer nå upp till bilderna ovan (som jag har lånat från angloarab.se) så ska vi i alla fall komma en bra bit dit. Den tjusiga hästen ovan heter Kilroy och är en angloarab som har debuterat i Prix St Georg. Likheterna mellan honom och F är nog endast färg, kön och höjd.

Efter att ha fått vila ett par timmar i boxen orkade F gå ner till sin hage igen. Tur det, för ett tag övervägde jag att hyra en gaffeltruck att köra ner honom på. Nu slapp jag den kostnaden. Imorgon tror jag att A får skritta ut på honom en tur medan jag går bredvid. Tror nämligen att både F och jag mår bra av en promenad dagen efter det tuffa passet.

Trötta hälsningar

/Nette