Arkiv

Historiskt nätverk

I dagarna två har jag och en kollega varit på nätverksträff med andra domstolsanställda med liknande arbetsuppgifter som våra. Jag har fått med mig massor av erfarenhetsutbyte, lärdomar och aha-upplevelser men också helt nya kunskaper om munkmurat tegel och medeltida kakelugnar. Och det var lite otippat.

De som var värdar för nätverksträffen hade ordnat en guidad tur i källaren på deras arbetsplats, en källare som byggdes på 12-hundratalet och då var en del av ett kloster. Häftigt. Vi fick på krypa och trippa på tå i underjordiska gångar och fick se lite rester av de som bodde i klostret. Kakelugnen i det gamla köket var så finurligt byggd eftersom själva eldstaden låg utanför byggnaden medan rökgångarna, de som leder värmen, gick in i huset. På så sätt hade man aldrig någon eld inomhus som kunde ställa till elände. Något att fundera på och inspireras av nästa

20130424-144340.jpg

20130424-144357.jpg

/Nette

Annonser

Åke Skider, Orvar och gänget.

Trolle 1En av höjdpunkterna här är Trollskogen. Belägen i en ravin som slingrar sig fram är den ett äventyr både att åka i och när det gäller att hitta nya troll. Överallt finns de, trollen. Stora och små, högt och lågt, i grupp och för sig själva, ute bland träden eller inne i små hus, som sagt, överallt finns det troll.

trollcollage 1

Stina Prutt i utedasset som vill att man stänger dörren, Ljusskräcken som skriker förfärat med sin nästan tandlösa mun, trollspetten på sina kvistar. Och här och där hör man näverlurarna som kallar, dragspelsmusik, troll som pratar på olika dialekter, mm. Ravinen är bara 1,3 km men tar nästan en halvtimme att ta sig ner för, bara för att det finns så mycket att upptäcka mellan och i alla träd.

Trollcollage 2

Hade barnen fått välja hade de åkt här varje gång.

/Nette

 

 

Vart är vi på väg?

Vi har varit tåliga, vi. Vi som lever ihop med någon i ledningsgruppen på M:s jobb. Det har varit långa dagar, mycket resor och uppgifter att lösa. Inte mycket tid över till familjerna.
Som belöning för vårt tålamod, vi som står bredvid, är en resa med våra respektive. Så nu är vi på väg.

Gissa vart! En ledtråd: Vi kommer att se Jesus.

/Nette

Behålla inre frid, inte så lätt alltid

Jag råkade ut för nåt helt onödigt igår eftermiddag. Jag hade gått tidigare från jobbet och tagit ett tåg som gick 40 minuter tidigare än mitt vanliga. Jag skulle nämligen träffa man och dotter för att köpa de sista julklapparna. Sen skulle vi till stallet och hjälpas åt med Fighter. Väl framme vid min station står jag vid dörren på tåget och väntar på att den ska öppnas. Och väntar. Och väntar…inser att den inte öppnas och rusar genom tåget till nästa dörr, men försent. Tåget hade redan börjat rulla. Panik!

Tydligen är det fel avstånd mellan perrong och fotsteg och då öppnas inte dörren. De flesta lokförarna vet om detta och stänger av fotstegen i Alingsås, men lokföraren som körde igår var ny på sträckan. Den hjälpsamme tågvärden på tåget hjälpte till att beställa en taxi från nästa station och det kändes ju bra. Men…den kom inte. Jag väntade och frös, frös och väntade. Hungrig. Kissnödig. Arg. Ledsen. Gråtfärdig.

Jag fick uppbåda all min inre frid när jag frågade varje taxi som kom om den var beställd av SJ fast jag helst hade velat skrika ” jag skiter i vem du ska hämta, kör mig till Alingsås! NU! Fast det hade ju inte hjälpt direkt. Chaufförerna hjälpte till så gott de kunde för att ta reda på vilket bolag som hade körningen och lånade mig deras telefon eftersom min egen höll på att dö.

Till slut kom min taxi. Då hade jag väntat i fyrtio minuter. Så istället för att komma hem lite tidigare kom jag hem en och en halv timme senare. På en fredag. Så det bidde ingen julklappsshopping för mig och ingen ridning. Men snälla M följde med till stallet och hjälpte till med att göra rent och att lägga fram mat till Fighter.

Så det var verkligen en prövning i ” det är inte hur man har det, utan hur man tar det”.

20121222-223156.jpg

Och jag tyckte att jag klarade det rätt bra. I morgon blir det lite energiboost med det årliga julbadet hos svärföräldrarna. Så sköööönt 🙂

/Nette

Julmarknad och återbruk

Jajamensan, även vi var på julmarknad i helgen. Det var premiär för julmarknaden på Nolby gård där vi var på skördemarknad i höstas. Även återbruksbutiken intill var öppen och helt överfull med folk. Riktigt kul när initiativ att dra ihop något nytt lockar så mycket folk. Men lite bilder kunde jag ta.

20121125-215103.jpg

20121125-215121.jpg

20121125-215136.jpg

20121125-215201.jpg

20121125-215225.jpg

20121125-215241.jpg

20121125-215302.jpg

20121125-215318.jpg

Mmm…och snart har jag råd 🙂

/Nette

Olivolja etc

Med tanke på att jag är så förskyld är det rätt dåligt att jag inte lyckas hålla ändan i soffan så länge att jag kan få iväg ett inlägg på en hel helg. Men det har varit ett par hektiska dagar med stall, barnloppis, iForm-loppet, mammas födelsedag och simträning med A men nu så, nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen och berätta lite om vår dag i Göteborg.

Vi skulle till en affär i Haga som heter Olivolja etc. Ingen av oss hade varit där och vi visste inte riktigt vad som väntade, men inte detta:

Hur mycket produkter som helst uppställda på flera småbord. På varje bord var det generöst uppdukat med smakprov på det som stod på just det bordet. Det var inte bara oljor av olika slag, utan kryddblandningar, olika sorters vinäger, antipastiröror och jag vet inte allt. Vi gick ett par varv och provsmakade glatt på alltihop flera gånger. Även mina barn, som hemma nästan döööör om de tvingas smaka på någon konstig röra, gick och dippade och tyckte att det mesta var jättegott. På ena väggen hängde stora krus där man kunde köpa olja på ”lösvikt”, man kunde helt enkelt välja hur många deciliter man ville ha av de olika oljorna.

Jag köpte en olja smaksatt med provensalska örter och mamma även en smaksatt med chili och vitlök. Sen köpte jag lite kryddblandningar också. En har vi redan använt till kryddsmör.

Här kommer jag nog köpa flera julklappar 🙂 och om någon mer blev nyfiken hittar man hemsidan här.

/Nette

 

Galoppera? Här? Hur?

I filmen Ronja Rövardotter galopperar Mattis vid nåt tillfälle fram och tillbaka genom det trånga bergspasset, Vargklämman, som leder upp till Mattisborgen. Det passet ligger i Fjällbacka och kallas för Kungsklyftan och har man gått igenom Kungsklyftan undrar man hur i hela friden de har lyckats få en stackars häst att galoppera där.

Svårforcerat var ordet. För att komma hit var man tvungen att ta sig upp för långa, branta trappor. Efter trapporna väntade en vandringsled över stock och sten, bokstavligt.

Mycket sten var det, men otroligt häftigt. Nedanför L (i blå t-shirt) fanns en sträcka på ca 25 meter där en häst möjligen kan ta sig fram i lite galopp och i öppningen framför låg ett bostadsområde en liten bit bort. Troligtvis har filminspelningen gått till såhär: Man har kört dit hästen i transport och lastat ur på någons garageuppfart, klätt på den sadel och träns och låtit ”Mattis” rida lite fram och tillbaka på de där 25 metrarna och skrikit och tjoat. Sedan har man klappat hästen lite (hoppas jag), gett den en morot och lastat in i transporten igen och kört till Åre eller Gotland för nästa scen. Typ. Men med tanke på vad som hängde fastkilat i klyftan ovanför tycker jag att det var modigt att någon vågat skrika överhuvudtaget där inne. Själv gick jag med ena handen på huvudet under klippblocken (som om det hade hjälpt) ifall en sten skulle trilla ner på mig, för att skydda det.

Ni fattar. Man var inte så katig. Efter passagen väntade fler trappor upp på berget, bra träning för rumpan m a o. Och belöningen, utsikten! Vi fick nästan lägga oss ner en stund för att ta in allt.

Så nu har vi sett den, Vargklämman, i Ronja Rövardotter. Nu kan vi titta på filmen och säga: Där har vi varit.

/ Nette