Etikettarkiv | trädgård

Förlåt mig, mamma

”Det bara gick inte låta bli. De är så goda. Förlåt.” / Gustav, 10 år.

Det är svårt att skälla på ett barn som älskar nymogna, solvarma tomater. Men inte en enda har jag fått själv. Han hinner först hela tiden, men nu har vi kommit överens om att låta tomaterna vara tills vi får ihop ett gäng. Men åh, vad det är svårt.

/ Nette

Annonser

Nämen (igen)?!

Helt plötsligt var de bara där. I blom. Var kom de ifrån? Har de stått inne i snårskogen, osynliga och väntande, ända tills nu, i år,  då snårskogen rensats bort? Och vad gör jag med dem nu?

En liten ros

Enkel men doftande

Och en till liten ros, fylld som en tyllkjol.

De här små livskraftiga (de måste de vara) rosorna dök upp igen efter att ha varit dolda bakom aspsly och annat bös där vi i år bestämde oss för att sätta potatis. Rensandet och jordförbättrandet var tydligen uppskattat. Jag har ett svagt minne av att jag såg rosor första sommaren vi bodde här (1998) men eftersom de växer i utkanten, lite bortibakom  och eftersom vi hade ett fallfärdigt hus och en trädgård ingen rört på 15 år att ta hand om först föll de i glömska. Nu när vi börjar återerövra de mer avlägnsa delarna i trädgården dök de upp igen. Man tackar och bugar. Nu blir det till att ge dem en mer framträdande plats. Ett kärt bekymmer.

 

/Nette

PS. En pion och en krusbärsbuske dök också upp men har fått flytta ner i pionrabatten resp. köksträdgården. Små och taniga men blomvilliga.

Nämen!?

Vad är det som ligger i körsbärsträdrabatten? Inbäddat under irisen? Inte är det väl…? Jo, minsann. Ett körsbär!

Var i hela friden kom det ifrån? Inte från det här körsbärsträdet i alla fall!

Det har inte funnits ett bär på det under hela sommaren. Det är jag helt säker på! Jag har nämligen kollat flera gånger.

Mystery. Och om det nu skulle ha hängt på trädet var det väl typiskt att det trillade ner innan det var moget.

/Nette