När jag var 21 bodde och arbetade jag på ett Islandshäststuteri. En dag kom en kompis hem till mig med en kattunge, Pip-Lisa. Hon hade tänkt att kattungen skulle bli ett trevligt sällskap till hennes perserkatt men dessa tu trivdes inte alls ihop, så kunde jag ha kattungen hemma hos mig tills hon hade hittat ett nytt hem. Jorå, det går bra, sa jag. Men det tog inte så lång stund innan vi hade fäst oss vid varandra och jag tyckte det var mysigt att ha någon att bo ihop med även om det ”bara var en katt”. Hon blev kvar och fick namnet Filippa af Gaffelbit, till vardags kallad Issa.
Alla som har haft katt vet att de är starka personligheter. Issa var inget undantag. Hon visste precis hur hon ville ha det och gillade hon en person så tillät hon att bli klappad, fast bara på huvudet, men gillade hon inte en person så fräste hon och spatserade därifrån med ett förnärmat uttryck i ansiktet. Vi gick ofta på promenader, både i skogen men även i centrala Alingsås. Hon gick lös bredvid mig hela tiden. När jag träffade min (då blivande)man satt hon mellan oss i soffan och morrade åt honom om han kom för nära men till slut accepterade hon honom och de hade sedan ett märkligt hatkärleksförhållande till varandra resten av hennes liv.
Min stora skräck (och alla andras i vår omgivning) var att hon inte skulle acceptera vår första bebis men jag lät henne vara med när jag ammade och såg till att klappa och prata med henne lika mycket som jag pysslade med bebisen precis som om hon varit ett äldre syskon och allt gick jättebra. Samma sak med de andra barnen, amma och klappa katt.
Filippa blev 15 år gammal och lämnade ett stort hål efter sig. Men innan hon gick bort lämnade hon tydliga spår efter sig så att vi skulle bli påminda om henne varje dag. Nämligen i den blöta lacken på vårt nya hallgolv 😉 Sista året hon levde var hon döv och hörde inte Mattias rop och skrik, i ett försök att schasa bort henne, när hon kom springades över golvet.
Tja, vad ska man göra…Hon hade ändå vänligheten att inte springa mitt på golvet. Och lite gulligt är det.
/Nette
nettestankar 