Etikettarkiv | Jobb

Historiskt nätverk

I dagarna två har jag och en kollega varit på nätverksträff med andra domstolsanställda med liknande arbetsuppgifter som våra. Jag har fått med mig massor av erfarenhetsutbyte, lärdomar och aha-upplevelser men också helt nya kunskaper om munkmurat tegel och medeltida kakelugnar. Och det var lite otippat.

De som var värdar för nätverksträffen hade ordnat en guidad tur i källaren på deras arbetsplats, en källare som byggdes på 12-hundratalet och då var en del av ett kloster. Häftigt. Vi fick på krypa och trippa på tå i underjordiska gångar och fick se lite rester av de som bodde i klostret. Kakelugnen i det gamla köket var så finurligt byggd eftersom själva eldstaden låg utanför byggnaden medan rökgångarna, de som leder värmen, gick in i huset. På så sätt hade man aldrig någon eld inomhus som kunde ställa till elände. Något att fundera på och inspireras av nästa

20130424-144340.jpg

20130424-144357.jpg

/Nette

Annonser

I källaren på hovrätten…

…finns en tortyrkammare. Eller nej, gym var det visst. Det finns inga ursäkter bra nog att låta bli att nyttja det, friskvårdstimme och allt som vi har, så varje onsdag ska jag hänga med mina nya vänner.201322713755.jpg

201322713832.jpg

201322713823.jpg

201322713814.jpg

20132271385.jpg

/Nette

( 28/2: Såg nu att alla bilder var för stora. Vet inte varför det blir så, men det händer när jag bloggar via telefonen.)

Nya tider

Näst sista dagen på mitt ändå väldigt fria liv. Fattigt men fritt. Många tankar. Kommer jag att orka pendla? Hur ska jag hinna med familj och häst? Kommer jag att trivas? Jag försöker förbereda mig på mitt sätt. Alla barnen har varit hos tandläkaren. Jag lämnade blod i torsdags så nu kan jag släppa det ett par månader. Hästen är kastrerad (nåja, det var ett tag sedan nu men i alla fall. Svårt att hitta medryttare till en hingst). Och apropå det, medryttare är ordnad två vardagar i veckan. Barnens fjortonåriga, mycket duktiga kusin kommer hjälpa mig. Matlådor är planerade och ska lagas i morgon. Tvätten är upptvättad och ska vikas. Ja, jag förbereder mig som om jag inte kommer att ha en enda liten stund över för hushållsmåsten.
Men samtidigt, det ska bli roligt att börja jobba. Få lite nya intryck. Träffa nya människor. Och få en ny typ av frihet. Den som en trygg inkomst ger.

Den långa resan

Jag har fått jobb. Äntligen. Efter en resa på flera år har jag äntligen fått en anställning på Hovrätten i Göteborg.
För tre år sedan arbetade jag i butik. Arbetskamraterna var trevliga men ledarskapet lämnade en hel del att önska. Sista halvåret stod jag bara i kassan och kom bara därifrån en timme om dagen. Mitt schema ändrades var fjortonde dag och det var omöjligt att planera helger eller möten med skola. Jag kunde arbeta fem helger i rad, hela långhelger och upp till tolv dagar i rad utan ledigt. Jag blev ansvarig för en avdelning i butiken utan erfarenhet från butik och jag fick ingen vägledning av företaget utan fick ta reda på allt själv. Det säger sig själv att det inte höll i längden. Till slut var jag ett vrak. Hjärtklappning, tryck över bröstet och tunnelseende kom allt oftare och jag fattade att det inte var några fysiska fel på mig. Jag kom i kontakt med facket ( i smyg) och jag kom den vägen i kontakt med juridiken genom arbetsrätten. Men jag visste inte hur jag skulle ta mig därifrån.
Slutligen ringde jag vårdcentralen och bara grät för att jag mådde så dåligt. Där kom jag i kontakt med en underbar sjuksköterska som ringde mig en gång i veckan och genom olika frågor fick mig att reflektera över olika scenarier, fundera på vad det värsta var och hur jag skulle ta mig vidare. Hon guidade mig men jobbet fick jag göra själv. På mindre än en månad hade jag sökt komvux, tagit reda på vilken utbildning som var mitt mål efter det, sökt studiemedel och sagt upp mig. Då visste jag att jag ville jobba på domstol. Kanske för att jag ville ha en seriös arbetsgivare, kanske för att jag längtade efter ordning och reda, jag vet inte. Mitt i alltihop firade vi jul.

Sedan väntade två och ett halvt års studier. Två år på yrkeshögskolans juristassistent/paralegalutbildning. Jag brukar säga att om juristen är läkaren så är jag sjuksköterskan, så brukar folk fatta vilken roll jag har. Att jag valde den utbildningen berodde på att två år kändes lagom långt för en trebarnsmor mitt i livet. Den tiden kunde vi bita ihop och snåla in på en hel del.

Och nu är jag i mål. Den tredje december börjar jag mitt nya jobb, på en domstol, och det känns skitbra. Heja mig 😉

20121123-213321.jpg
Helt klart värt en skål.

Kramar
/Nette