När superhjältarna kom till byn

Så himla bra att vi hittade den här skidboxen med bild på vår familj. Superhjältarna Jernström. På pricken vi. Om man byter hårfärg och kön på några av oss. En annan fördel är att jag, som inte kan skilja en bil från en annan, nu enkelt hittar vår bil på skidsemestern.

Skidsemester. Så himla härligt. Varje år längtar jag lika mycket. Älskar skidåkning, Älskar farten. Älskar att se hur barnen njuter i backen. Älskar att vi har en vecka tillsammans utan annat som distraherar, drar och lockar.

Visserligen åker de stora barnen för sig och det är bara den lilla som fortfarande tycker att mamma och pappa är toppen att åka med. Men vi ses alla i backarna då och då och åker ihop något åk här och där, och på kvällarna i stugan ses vi ju också såklart.

Och ljusterapin man får är i en klass för sig:

Man vill helst inte blinka utan titta hela tiden med stora pupiller så att ljuset åker ända in i synnerven.

/Nette

Fostring, nej tack

IMin mans släkt finns en trevlig tradition. Nämligen julbad, eller ”bastukvällen”, som vi kallar den. Hela släkten samlas kvällen före julafton, provsmakar julskinkan, bastar och barnen får gå till tomten som vilar på loftet i farmors lada inför julafton. Numera ingår även bad i tunna i denna trevliga tradition.

Oftast brukar det vara himmelskt skönt att sjunka ner i det varma vattnet, luta huvudet bakåt och titta upp mot den svarta himlen ovanför. Det är belöningen för att man naken eller i baddräkt med en handduk om sig sprungit en bra bit barfota över gräsmattan. Oftast under plågade tjut.

Igår var det snöstorm så njutningen var inte fullt så stor som den brukar. Visserligen var kroppen varm och skön, men bara så länge man höll sig i vattnet. Det var inte tal om att ställa sig upp för att svalka sig. Vilket jag brukar behöva. Mina söner däremot trotsade kylan och snöstormen genom att flera gånger hoppa ur tunnan och göra snöänglar på marken. Även dottern och kusinen var ur ett par gånger och skvätte lite snö på sig. Allt under vilda tjut och frustanden. Under tiden satt jag och hejade på samtidigt som jag funderade på hur i hela friden jag skulle komma in i huset igen. Eller om jag helt enkelt skulle sitta kvar och vänta på våren. Mina svärföräldrar kunde ju komma ut med mat ett par gånger om dagen. Fast till slut sprang jag in igen, men det var inte utan att jag funderade på om vi är riktigt kloka där jag sprang i badrock genom den höga snön.

I brist på bild från igår får min farmors gamla tvättgryta symbolisera badtunnan. Årstiden till ära är den prydd med granris och röda kornellkvistar inflätade i luktärttornet.

GOD JUL på er därute. Hoppas den blir lugn och skön och med god mat och fina klappar.

/Nette